Near dark

En fantastisk film som kom samma år jag föddes. 80talsvampyrer visste minsann vad dom gjorde jämfört med dagens veklingsvampyrer!

Meat the Truth

Igår var jag på riksdagens ledamotshus på Mynttorget för att se på filmen Meat the Truth och lyssna på diskussion om köttproduktionen i världen.
Visste ni att att köttproduktionen är en av de största bovarna när det gäller den globala uppvärmningen? Stora delar av regnskogar i Sydamerika skövlas varje år för odling av olika grödor, främst soja, men istället för att människorna äter upp den, matar man istället djuren med det. För att producera 1 kg kött går det åt 3 kg grödor som människorna istället skulle kunna äta! Låter inte det rätt orimligt?

Dessutom så är fabrikerna där djuren föds, lever och slaktas riktiga avgashelveten då kossorna går runt och fiser. Det är faktiskt sant.

Och visste ni att om alla i USA tog en, bara EN, dag i veckan då de åt vegetariskt istället för kött skulle det spara lika mycket utsläpp som att man lyfte bort 19 miljoner bilar ur trafiken för ett helt år!

Här kan ni läsa mer om filmen och om köttproduktionen!

promenad

Idag tog jag en långpromenad runt Kungsholmen. Kände mig så mosig efter nattjobbet så jag var tvungen att röra på mig lite. Det var så attans halt ute så det tog två timmar att ta sig hem. Men vad skönt det var att gå och vara ute! Kände mig nästan lite nyfrälst när jag gick på Norrmälarstrand och solen sken och allt var så vackert.

helgen som gått

Jag har hunnit med massor denna helg. Men däremot inte så många bilder.

Synd att det inte blev några bilder hemifrån mina föräldrar eller från festen jag var på igår.

Här kommer iaf tre stycken.

Linus ser lite ut som ett monster just nu.

I lördags tog jag en tur på stan med Katrine.

Och idag var jag på teater och såg en mycket intressant pjäs om livet och döden och sånt där.

fåglarstockholm

Ibland kan man gå ut för att titta på fåglar i Stockholm.

Mumin och monstertomaterna

Flickr

Nu har jag skaffat ett flickrkonto också så att jag ska kunna lägga upp bilder lite bättre och finare!

En helt vanlig lördagkväll

Det hände en grej i lördags som har varit i mina tankar hela tiden sen dess.

Jag hade precis varit och sett Figaros bröllop med mina föräldrar och de hade precis hoppat på sin buss och min buss skulle komma om några minuter bara.

Vi hade redan för en stund sedan undrat om ett skrik som vi hörde ganska långt bortifrån. Nu när de precis åkt iväg med bussen så hördes skriket igen men denna gång mycket närmare.

Det visade sig vara en medelålders kvinna som skrek. Och det var inte något skrik man är van vid att höra. Det var ren skräckfilmsskrik, ett riktigt avgrundsvrål.

Till min förskräckning gick hon rakt emot mig från Kungsträdgården och det tog inte länge innan hon stod en meter ifrån mig och skrek så högt hon bara kunde.

Det var kanske en av de värsta upplevelserna i mitt liv.

"Jag är så jävla äcklig. Jag är en vidrig människa. En sådan som jag borde inte få leva. Du kan aldrig ha sett en sån äcklig människa. Visst har du aldrig sett en så ful kvinna? En sån som jag borde inte få leva."

Jag stod helt chockad och kunde inte få ut ett ljud. Men hon stod bara kvar och fortsatte skrika. Tills jag sa att det finns människor som hon kan ringa till. Då skrekfräste hon åt mig att hon minsann gått i terapi i 6 år och att det fan inte hjälpt, och sedan gick hon iväg.

Men då blev det nästan ännu värre. För hon gick fram till vattnet och ställde sig där, precis vid kanten.

Jag var helt handfallen och visste absolut inte vad jag skulle göra. Skulle jag ringa polisen? Jag stod med mobilen i handen och funderade i panik när en annan kvinna fram till mig och undrade om jag skulle ringa till polisen. Hon liksom väckte mig från min handlingsförlamning och då ringde jag polisen.

Polisen kom relativt snabbt och pratade med henne en god stund, jag hann åka iväg innan de åkte, så jag vet inte om de tog med sig henne eller inte. Men jag vet i alla fall att jag gjorde allt jag kunde.

Jeppjepp

Naapuri

Några månader innan jag fyllde 3 år bestämde sig mina föräldrar sig för att flytta till en lite större lägenhet. Den nya lägenheten låg inne i Vasastan på Holländargatan.

En vacker dag i slutet på februari såg mina föräldrar att dörren mittemot deras pryddes av några ballonger och en lapp med texten "Katrine 3 år", och eftersom jag också skulle fylla 3 år snart tyckte dom att det var ett alldeles utmärkt tillfälle att ringa på, gratulera och hälsa på de nya grannarna.

Efter det kan man nog säga att jag och Katrine har varit oskiljaktiga. Vi har vuxit upp tillsammans, gjort allt tillsammans, upplevt allt tillsammans.

Vi blev kära i samma pojkar på gården, gick på barndans tillsammans, vi gick i scouterna tillsammans. Även om vi sågs varje dag när vi bodde grannar så brukade vi skicka små brev till varandra och små kuvert med presenter i.

När vi sen blev lite äldre gick vi ut och dansade tillsammans. Varje helg, och ibland vardagarna också. Jag kan inte tänka mig hur tråkigt mitt liv skulle ha varit utan Katrine de senaste åren.

Vi har rest tillsammans. Till Skottland, Mallis, USA, Tyskland, Finland. Vi har varit på varje klubb i Stockholm och ätit många dagen-efterpizzor tillsammans.

Katrine är den viktigaste personen i mitt liv och jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

Det finaste som hänt på mycket länge är att hon nu ska flytta. Hon ska bli min granne igen efter 10 år. Även om vi inte bor i samma trappuppgång, på samma våning nu, så kan hon nog förvänta sig små kuvert med små presenter i sin brevlåda ibland. Och en jävla massa kärlek!